Det är åskvärme i luften den kväll jag beger mig iväg till sommarstugan ute i Skattkärr, där Svedernas sångare och textförfattare huserar under några dagars ledighet. Jag hinner hälsa på såväl sambo som mor, samt en liten varelse i nattlinne som ska ha sin godnattkram av pappa innan det kan bli tal om något annat. Att en intervju med en black metal-musiker planeras utifrån småbarns läggtider hör kanske inte till vanligheterna, men Jonatan ”Primathor” Holmberg har inget behov av att förställa sig:
”Vi vill inte spela en roll vi inte är bekväma med, det är jätteviktigt för oss”, förklarar den glade frontmannen i flip-floptofflor sedan han serverat Tingsryd-öl och vi slagit oss ner i trädgårdsmöbeln för en, som det ska visa sig, lång kväll av black metal, politik och 90-talsnostalgi.
Enya och Bathory
”Jag och Thunarf lärde känna varandra under gymnasiet och då gick Weingroth, gitarristen, i klassen under honom”, berättar Primathor. ”Weingroth och jag pratade jättelänge om att starta ett riktigt band, vi hade ju redan spelat ihop till och från sedan sjuan.”
Thunarf är trummis/basist/gitarrist/låtskrivare, Weingroth är gitarrist/sångare/basist och Primathor är sångare/textförfattare... Glömde jag något? Att Quorthon från svenska Bathory är något av en husgud för den multiinstrumentella trion är knappast förvånande, medan influenser som Enya och Nordman kanske kan få en och annan sjuttonåring med corpsepaint och identitetskris att skruva på sig.
Var det självklart att det skulle bli ett black metal-band?
”Det var självklart senare, men om man går lite längre tillbaka så var det soul, funk och psykadelisk rock som gällde för oss”, berättar Primathor. ”Jag spelade ju redan trummor i ett annat band, så det blev att jag fokuserade på det istället, medan Weingroth flyttade ner till Göteborg efter gymnasiet.”
Så ni startade alltså bandet på skilda orter?
”Ja, jag flyttade ju till Stockholm, för Karlstad började kännas så litet. Lite Fucking Åmål, sådär”, ler han åt flytten från den lilla stad som hör till Sveriges tjugo största. ”När det andra bandet jag och Weingroth spelade i, Resolute Source, inte hade samma mål som vi, så blev det att man lika gärna kunde flytta när man inte hade bandet kvar. ”
Hur lång tid tog det innan ni bildade Svederna?
”Det gick faktiskt några år innan vi började spela ihop igen. Jag började i ett elektroniskt rockband efter ett par år, Night End Day, som jag fortfarande är med i. Vi släppte en skiva förra året på samma sätt som vi gör med Svederna nu, på nätet, och en av medlemmarna i Night End Day, Robin Larsson Asp, har hjälpt oss att spela in skivan.”
Tid att lyssna
Var det självklart att det skulle bli ett black metal-band?
”Det var självklart senare, men om man går lite längre tillbaka så var det soul, funk och psykadelisk rock som gällde för oss”, berättar Primathor. ”Jag spelade ju redan trummor i ett annat band, så det blev att jag fokuserade på det istället, medan Weingroth flyttade ner till Göteborg efter gymnasiet.”
Så ni startade alltså bandet på skilda orter?
”Ja, jag flyttade ju till Stockholm, för Karlstad började kännas så litet. Lite Fucking Åmål, sådär”, ler han åt flytten från den lilla stad som hör till Sveriges tjugo största. ”När det andra bandet jag och Weingroth spelade i, Resolute Source, inte hade samma mål som vi, så blev det att man lika gärna kunde flytta när man inte hade bandet kvar. ”
Hur lång tid tog det innan ni bildade Svederna?
”Det gick faktiskt några år innan vi började spela ihop igen. Jag började i ett elektroniskt rockband efter ett par år, Night End Day, som jag fortfarande är med i. Vi släppte en skiva förra året på samma sätt som vi gör med Svederna nu, på nätet, och en av medlemmarna i Night End Day, Robin Larsson Asp, har hjälpt oss att spela in skivan.”
Tid att lyssna
”Oss” är Svederna och skivan det talas om är Äntra, bandets debut. Att få någon reda i flödet av namn, bandkonstellationer och genrer från den bedrägligt tillbakalutade sångaren går ungefär lika smidigt som när man försökte lyssna och anteckna samtidigt under en pedagogikföreläsning på universitetet – med den skillnaden att Svederna inte är lika flummigt. Det är uppenbart att det här bidraget till den värmländska black metal-scenen vill något med sin musik, och att det får ta den tid det tar.
”Idén med Svederna är att man ska sätta sig ner och verkligen lyssna”, menar sångaren, som på senare år har börjat lyssna på musik på ett nytt, mer intensivt sätt. ”Vi har inrett vår replokal som ett vardagsrum, så att man ska kunna sitta ner och verkligen lyssna. När vi släppte Äntra så samlades vi i replokalen, drack öl, höll käften och bara lyssnade.”
Hur viktiga skulle du säga att texterna är?
”Väldigt viktiga”, är det tveklösa svaret. ”Många av texterna på Äntra har en stark grundton mot etablissemanget”, avslöjar Primathor som, trots att hjärtat klappar för vänstern, säger sig vara extremt besviken på politiken även i det egna lägret. ”Det är samma idioter både till vänster och höger, just därför har det blivit mer nödvändigt att engagera sig.”
Musiken påminner onekligen om Vintersorg.
”Vad bra att du märkte det! Vi hade faktiskt ett parti på Eländigt Skran där vi ville att det skulle låta som just Vintersorg.”
Kaffe, glass och väggbonader
Med tanke på allt prat om soul, psykadelisk rock och elektroutflykter, så är jag förstås väldigt nyfiken på varför det landade i black metal till slut. Det visar sig att Primathor var hårdrockare som tonåring och sedan fastnade för hardcore och punk under flera år, innan han via en spelning med Cradle Of Filth sommaren 2009 gjorde en reträtt.
”Jag blev helt ’blown away’ när jag såg dem”, berättar sångaren, som via den brittiska sextetten så småningom började återupptäcka metalscenen. ”Man kan säga att både jag och Thunarf blev pånyttfödda med gamla Cradle Of Filth, Dissection och Dimmu Borgir. Vi snöade in på dem totalt och började prata om att starta ett black metal-band.”
Hur gick det till när ni spelade in Äntra?
”Det började med att vi jammade ihop i en lada på Svederna Gård. Sedan när vi bestämde oss för att satsa, så satt Thunarf uppe på nätterna och komponerade låtarna på toaletten på en akustisk gitarr för att inte störa familjen och sedan spelade han in det med trummor, elgitarr och akustisk gitarr. Vi skötte mycket via Skype och sedan spelade vi in allt i en sommarstuga i Åmotsfors. Thunarf hade redan skrivit färdigt allt, så när jag och Weingroth kom dit för att spela in sade vi att nu dricker vi kaffe, äter glass och kör.”
Skivan är, hör och häpna, inte en ”skiva” i egentlig mening, utan en kassett. Bandet har bojkottat CD-skivan, men eftersom det är dyrt med LP-skivor så har de valt kassetter istället, som de kopierar en och en.
”Det fanns inte ens att köpa kassetter i Sverige, så vi fick beställa från England”, skrattar Primathor. ”Vi vill verkligen att det ska vara en fysisk produkt, inte bara en fil på datorn, även om vi har låtarna som mp3:or på hemsidan också.”
Vi har suttit och pratat länge. Den tryckande värmen har äntligen börjat lägga sig och kvällssolen lyser mellan träden. Någon åska blev det inte, trots allt. Däremot har jag mängder av anteckningar och inspelat material med mig när jag sent omsider ska bryta upp från den vackert belägna sommarstugan och en black metal-musiker som sannerligen inte tillhör majoriteten i sin genre. När jag nämner att Svedernas bandlogga skulle vara fin som broderimönster, lyser han upp:
”En väggbonad vore skitgrymt!”
”Idén med Svederna är att man ska sätta sig ner och verkligen lyssna”, menar sångaren, som på senare år har börjat lyssna på musik på ett nytt, mer intensivt sätt. ”Vi har inrett vår replokal som ett vardagsrum, så att man ska kunna sitta ner och verkligen lyssna. När vi släppte Äntra så samlades vi i replokalen, drack öl, höll käften och bara lyssnade.”
Hur viktiga skulle du säga att texterna är?
”Väldigt viktiga”, är det tveklösa svaret. ”Många av texterna på Äntra har en stark grundton mot etablissemanget”, avslöjar Primathor som, trots att hjärtat klappar för vänstern, säger sig vara extremt besviken på politiken även i det egna lägret. ”Det är samma idioter både till vänster och höger, just därför har det blivit mer nödvändigt att engagera sig.”
Musiken påminner onekligen om Vintersorg.
”Vad bra att du märkte det! Vi hade faktiskt ett parti på Eländigt Skran där vi ville att det skulle låta som just Vintersorg.”
Kaffe, glass och väggbonader
Med tanke på allt prat om soul, psykadelisk rock och elektroutflykter, så är jag förstås väldigt nyfiken på varför det landade i black metal till slut. Det visar sig att Primathor var hårdrockare som tonåring och sedan fastnade för hardcore och punk under flera år, innan han via en spelning med Cradle Of Filth sommaren 2009 gjorde en reträtt.
”Jag blev helt ’blown away’ när jag såg dem”, berättar sångaren, som via den brittiska sextetten så småningom började återupptäcka metalscenen. ”Man kan säga att både jag och Thunarf blev pånyttfödda med gamla Cradle Of Filth, Dissection och Dimmu Borgir. Vi snöade in på dem totalt och började prata om att starta ett black metal-band.”
Hur gick det till när ni spelade in Äntra?
”Det började med att vi jammade ihop i en lada på Svederna Gård. Sedan när vi bestämde oss för att satsa, så satt Thunarf uppe på nätterna och komponerade låtarna på toaletten på en akustisk gitarr för att inte störa familjen och sedan spelade han in det med trummor, elgitarr och akustisk gitarr. Vi skötte mycket via Skype och sedan spelade vi in allt i en sommarstuga i Åmotsfors. Thunarf hade redan skrivit färdigt allt, så när jag och Weingroth kom dit för att spela in sade vi att nu dricker vi kaffe, äter glass och kör.”
Skivan är, hör och häpna, inte en ”skiva” i egentlig mening, utan en kassett. Bandet har bojkottat CD-skivan, men eftersom det är dyrt med LP-skivor så har de valt kassetter istället, som de kopierar en och en.
”Det fanns inte ens att köpa kassetter i Sverige, så vi fick beställa från England”, skrattar Primathor. ”Vi vill verkligen att det ska vara en fysisk produkt, inte bara en fil på datorn, även om vi har låtarna som mp3:or på hemsidan också.”
Vi har suttit och pratat länge. Den tryckande värmen har äntligen börjat lägga sig och kvällssolen lyser mellan träden. Någon åska blev det inte, trots allt. Däremot har jag mängder av anteckningar och inspelat material med mig när jag sent omsider ska bryta upp från den vackert belägna sommarstugan och en black metal-musiker som sannerligen inte tillhör majoriteten i sin genre. När jag nämner att Svedernas bandlogga skulle vara fin som broderimönster, lyser han upp:
”En väggbonad vore skitgrymt!”
Kafferep, glass och metal är fanimej ultraTRUE! Bra intervju!
SvaraRadera