Skiva #2 2016: Avantasia - Ghostlights

Årets andra recension är Avantasias "Ghostlights".

Fuck off, arbetslinjen

En viss E.T sade en gång till mig att om han säger att något är metal, så är det metal. Därför ska vi behandla arbetslöshet här. Om en vecka slutar nämligen Grottmänniskan på tidningen hon har sålt annonser åt och skrivit för sedan 2011 och blir en böld på arbetslinjens groteska samhällskropp. En riktigt vacker böld, om jag får säga det själv. För fem år sedan ville jag inget hellre än att få göra nytta. Nu är jag partiellt utsliten och vill mest ägna mig åt att insupa all musik, alla böcker, tv-spel och annat nördande jag orkat med alldeles för lite av sedan jag i princip blev ensam annonsförsäljare. 

Det har ofta varit jävligt roligt, men man blir trött också. Så. Vansinnigt. Trött.

Därför tänker jag nu göra något som förmodligen ger högerröstare stressutslag: fira min kommande arbetslöshet. Jag har rätt till a-kassa för första gången i mitt snart 33-åriga liv. Under alla de perioder i livet då jag har varit för sjuk för att kunna arbeta har jag fått leva på min sambo och mina snälla föräldrar samt tvinga mig själv till ströjobb jag inte orkat med. Jag har varit timvikarie på fyra ställen samtidigt, kört sönder mig och praktiserat på en chokladbutik för tjugofem spänn i timmen. Man känner sig inte så jävla käck när man matar gamlingar eller tvättar butiksfönster med omlindade armar. Just sayin'. 

Att vägra falla in i ledet av ångest inför arbetslöshet efter sådana erfarenheter, är metal enligt Grottmänniskan. Att äntligen, efter mer än tio år av återkommande oro för ekonomi, hälsa, trygghet och framtid unna sig rätten att känna att man är mer än sin duktighet. Gissningsvis kommer jag att upprätta mängder av planer, mer eller mindre duktiga, för att få en struktur i arbetslösheten. Duktighet är inte fel. Det behöver inte ens vara fel att anstränga sig över sin förmåga. Inte om man kan återhämta sig och inser att det inte är en dygd att utmana sig själv hela tiden.

Jag är inte intresserad av att hitta ett jobb som är lika kvalificerat som det jag lämnar. Jag kan lugnt tänka mig att städa, skotta snö eller packa bröd på deltid. Jag vet att jag är bra på att sälja annonser till en liten landsbygdstidning. Det betyder inte att fönsterputsning eller brödpackning är sämre. Fatta vinsten för min ADD-hjärna att inte behöva ha koll på trehundra kundkontakter på en deltid... Jag ser framför mig en tid av möjlighet till verklig återhämtning och inlyssning av mängder av grymma skivor jag inte har orkat ta in på grund av tröttheten. Fan vet om jag inte ska börja baka bröd och brodera igen också... 

Först ska jag på något sätt få till minst en, helst tre, recensioner och göra mina tre sista jobbpass nästa vecka. Får den gnälliga delen av min hjärna som den vill, går jag in i februari månad utan några uppgifter som släpar efter. Och jag tänker inte känna någon panik. Jag vägrar. Så vikigt är det inte med jobb och hittills har jag inte hört talas om någon vars sista ord på dödsbädden var: "om jag ändå hade jobbat mer". Jag ska inte bara slappna av inför arbetslösheten, jag ska helt fräckt njuta av den.  

   

Skiva #1 2016: Rhapsody Of Fire - Into the Legend

Sådär. Glömt posta på bloggen, men i fredags kom recensionen av Rhapsody Of Fires nya skiva upp på Crankitup. In och läs!