tisdag 29 mars 2016

Skiva #5 2016: Martyr

Här kommer ännu en liten recension för Crankitup. Den här gången är det holländskt på menyn med Martyrs "You Are Next".

onsdag 23 mars 2016

Glad påsk!

Det är stiltje på bloggen nu, som mina mer flitiga läsare säkert har märkt. Att jag fortfarande har folk som läser regelbundet här efter nästan tre år är jag uppriktigt glad och tacksam för. Jag har varit arbetslös i snart två månader nu och har ännu inte återhämtat mig från senaste årets brutala stress. Jag är dock på god väg och irritationen över att jag inte orkat ta itu med vissa recensioner jag velat få klart för flera månader sedan, uppvägs något av att jag börjar må bättre.

Jag har sagt det förr och säger det gärna igen: psykisk ohälsa är inte coolt. Ohälsosam stress är inte kul och kreativt. Utmattningssyndrom, hetsätning och brutalt nedsatt ork att göra sånt man gillar suger stenhårt. Senaste recensionen tog nästan musten ur mig och hade väl aldrig kommit upp utan hjälp från Cecilia. (Tack, kära chef/vän/kollega!) Skrivande handlar till 95% av hårt arbete, 5% rutin, 4% centralstimulantia och 1% inspiration. Ingen jäkel ska inbilla sig att ens den mest framgångsrika författare känner flow särskilt ofta. För en introvert och seg bloggare som för närvarande har fått dille på pärlplattor, folkfritt och te består flödet mest av salter. Te är nämligen jäkligt vattendrivande.

Jag har nästan slutat betrakta mig själv som värdelös när jag inte producerar något. Jag är iallafall en bra bit på väg. Min tillvaro är nördig igen. Ensamheten när sambon är på jobbet tre dagar i veckan är inte det minsta långtråkig. Jag har böcker att läsa, serier att plöja och - av någon anledning - en satans massa pärlplattor att lägga. Fortfarande ligger tre recensioner kvar på att göra-listan innan jag kan ta en paus från Crank igen. Att man har sina upp- och nedgångar är en sak, men när du känner att det du i vanliga fall kan bäst börjar sakna sting och att det där som brukar vara ditt kännetecken inte riktigt finns där - då är det dags att stanna upp. Vila skallen, fylla på energinivåerna igen och försöka hitta tillbaka till en nivå där man känner igen sig själv. 

En hjärna som min är expert på att skjuta upp saker. Både sånt som ska göras och sånt som känns. Mitt i en omöjlig situation och långvarig stress blir den naturligtvis ännu mer kinkig. Jag hade glömt hur skönt det var att dricka kaffe för att det är gott istället för att jag var tvungen att fylla på koffeinet. Glömt den fantastiska känslan av att ligga och sträckläsa böcker utan en tanke på tiden. Glömt hur lugnet kändes när det kom i annan form än socker, alkohol och mediciner. Jag började inte med lugnande mediciner sist (i slutet av april) för att jag hade ångest, utan för att jag inte längre kunde varva ner och för att jag inte kunde mäta upp någon som helst tidslinje för när det skulle kunna bli bra igen. 

Sedan jag slutade på mitt jobb har jag, bortsett ifrån sånt som rör just jobbsök och hälso- och sjukvård, bara umgåtts med andra än sambon vid fyra-fem tillfällen. Räknar vi bort familjen blir det två. Visst, jag är introvert och roar mig bäst på egen hand, men den här frivilliga bristen på umgänge är ovanlig även hos mig. Kanske är det min hjärnas sätt att ta igen sig efter 300 annonsörer, en överbelastad tvåmannaredaktion och alla till synes små utmaningar som visserligen inte var dåliga i sig, men alldeles för tunga att släpa på när hjärnan aldrig kunde ta paus ordentligt. Långsamt börjar jag kunna känna av mina gränser igen. För första gången någonsin säger min hjärna till i tid när det är för mycket och det kanske jag kan tacka utmattningssyndromet för - fast det tar emot. 

Jag längtar efter att kunna lyssna på en skiva och minnas vad jag hört. Att kunna läsa SRM igen. För närvarande klarar jag bara att läsa om böcker jag redan kan utan och innan, samt snabbläsa nyhetsartiklar vars innehåll jag glömmer nästan lika snabbt igen. Hur deppigt det här än kan låta, så är jag faktiskt lyckligare än på länge. Trött, osocial, betydligt sämre på att få till mina texter och med inspiration i höjd med Adam Sandlers humornivå, men helt klart på väg tillbaka. Glad påsk!


fredag 18 mars 2016